Bye Bye gymnasiet
Vad gör man när allt är slut? När det bara är en dag kvar av sommarlovet? När man upptäcker att det blir inget mer landet för att säsongen drar igång och läxorna blir för mycket. Tanken av att jag inte kan smsa Isabelle och fråga vad hon ska göra idag, skrämmer mig lite. En vecka- två dagar innan kommer jag sitta hemma och bearbeta min ångest, ångesten som är större än söndagens. Det är som om 100 söndagar kommer på samma gång och man känner bara nej, nej, nej jag behöver mer tid. Nu när man väl har kommit in sommarlovsrytmen och allt känns så bra ska skolan dra igång. Men helt ärligt tycker inte jag att det är så där jättefarligt.. Jag har gått hälften av min gymnasietiden redan i vinter. Fattar ni? Fattar någon? Snart sitter jag där helt tom och har hela livet framför mig, ett lov som är ett ljusår långt. För mig är det helt sjukt. Jag ser mig fortfarande som en liten tjej som behöver mamma och pappa. För hur ska jag klara mig ekonomiskt? Haha det är nog den största frågan. Men jag ska slita och förhoppningsvis komma igång med något eget. Jag som är så driven och envis bör klara mig utan några större problem. Men jag vet att livet har sina ups and downs och att det tar en jäkla tid att klättra till toppen. Det kan jag säga med 16 års erfarenhet även fast det inte är så lång tid så har jag varit med om mycket. Någon annan som känner likadant där ute i den stora världen?
